Kontinuerligt elände.

Jag försökte vara speciell,
Jagad, smal och glansigt blek
Men med fläckar är jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
Men det kräver att man har
Gener och anlag
Och det har inte jag

Och det tar hundratals år
Att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
Vanställd och skelögd
Och det svider som klor
Som nya munsår
Ett tredje klass får
När alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Jag ville bara fly från mig själv
Skära bort min otillräcklighet
Men med fläckarna jag gömt
Är redan dömd
Jag ville vara intellektuell
Berest, belevad äckligt ung
Men arvet väger tungt
Gener och anlag
Allt var ett misstag

Och det tar hundratals år
Att dölja felen
Jag är ljusår ifrån
Vanställd och skelögd
Och det svider som klor
Som nya munsår
Ett tredje klass får
När alla lyssnar på dig
Kan du beskydda mig?

Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Kan du beskydda mig?
Snälla, beskydda mig

Det var så hemskt. Sitta på ett rum i två timmar och gömma sig för sin egen mamma. Jag ville verkligen inte träffa henne. Eller jo jag vill träffa henne, men inte just då. Jag var så svag, jag måste samla kaft och få bort all skam och skuld. Jag klarar inte av att se henne i ögonen. Jag har aldrig gömt mig för min egen mamma innan, kändes så dumt. Men samtidigt så rätt. Jag skäms så otroligt mycket för mina föräldrar. Jag skäms för den jag är. För det jag har gjort och för det jag känner.

Jag vill inte känna så, jag vill inte, men vad ska jag göra åt mina känslor? Jag kan ju inte bara ta bort dem?

Mamma, mamma, mamma jag har lekt hide and seek med dig i hela mitt liv. Innan när jag dolde saker på min kropp eller hur jag mådde, nu när du vet, gömmer jag mig för dig för att jag skäms och inte orkar mer.

det gör ont jag vill inte mer.. jag vill inte.. jag orkar inte det .. jag kommer inte klara det....!

vilken dag.... började med tid på bup vid fyra.. satt där och va för ärlig.. läkarn blev tillkallad.. fick bedomningen suicidrisk eller va fan det hette.. men ingen  plats att lägga in ig och ingen på socialen kunde kolla mig .. så de som jobbar på internatet får kolla mig .. får inte vara själv i natt..


vad gör de med mig nu???

It's in my mind. It's in my blood.
Someone please help me to get me one step further away.

We're talking about the days to come but we're not in the same world.


Jag vill att ni ska förstå, men det går inte. Jag förstår inte ens själv. Hur ska jag då kunna få er att förstå? Ni säger att ni är hjälplösa, men jag är minst lika hjälplös själv. Jag kan inte ändra på den jag är längre, har gjort det för länge, det är faktiskt nu jag är mig själv. Så säg inte "Jag vill ha tillbaka den gamla Stéphanie, du var mycket gladare då". Jag var inte mig själv. Jag kan inte ändra på den jag är, det är i min själ och i mitt blod! Så lämna mig inte.