skjut mig
ska jag? ska jag inte?
Jag dränker mig själv i ett hav av becksvart melankoli..
JAG MISSLYCKAS
Jag försökte vara speciell,
Jagad, smal och glansigt blek
Men med fläckar är jag född
Jag hade nästan glömt
Jag ville vara spirituell
En gnistrande personlighet
Men det kräver att man har
Gener och anlag
Och det har inte jag
Det här vill jag börja med. Jag vill vara en bra vän och jag försöker med det varje dag. Men MISSLYCKAS. Jag sårar mina vänner hela tiden. Jag ska sluta säga saker som ger dem falska förhoppningar om att jag har förändrats, att jag kommer klara saker. För jag misslyckas. Jag ska sluta säga när jag inte har skurit mig på flera dagar i bland veckor, för mina vänner blir glada då. Men sen så faller jag igen. De blir så besvikna och av mina erfarenheter inser jag att jag faller varje gång. Och varje gång jag faller blir det djupare och djupare. Och jag hatar att göra dem besvikna, så det är lika bra att hålla käft.
Jag har försökt i många år att passa in och att vara duktig på saker och ting, men jag lyckas inte. Jag ger upp snart. Jag skiter i allt. Det betyder inte att jag ska ta livet av mig, för det är ingen jävel som har sagt att det är bättre på andra sidan.
Men jag ska sluta säga någonting för jag hatar att folk blir besvikna, jag ska sluta lova saker som jag vet att jag inte kan hålla. Jag kan inte hålla någonting känns det som.
Kort och koncist jag MISSLYCKAS!
Det är ett under att du ser mig, att du fortfarande ser mig.
Jag menar mitt liv går bara utför. Jag går knappt i skolan, jag sover bara bort allt. Jag tycker ingenting är roligt. Ingen motivation till någonting knappt att vara med mina älskade vänner orkar jag. Även om jag saknar dom så orkar jag vissa dagar inte ens gå in på msn och prata med dom. Det är hemskt men sant.
Vart fan tog orken vägen?
Mina ögon avspeglade det som fanns, men nu avspeglar de bara sorg......
pushing me into self destruction
Jag bara skyller på att jag mår dåligt för att jag är lat och inte orkar gå i skolan.
Allt som händer i min familj är mitt fel.
Jag är ett problem och jag är ohygglig.
Vardagsmat för en överlevare som jag. ^^ skämt osido
Dock väljer man inte sina föräldrar. Man väljer inte heller om man vill ha några föräldrar överhuvudtaget.
Jag hatar att ni ska bry er helt plötsligt. Ni har inte lyssnat på mig innan. Nu kan ni inte ens sova för att jag inte är hemma och ni begär att jag ska komma hem innan tolv. Innan har jag inte fått några tider. För helvete jag är 18 år!. Ni har tagit bort all alkohol nu, ÄVEN att ni visste att jag drack mycket innan. ÄVEN att ni visste att jag hade skurit mig innan. Varför har ni inte gjort någonting innan? Ni har bara skitit i det. Ni har inte ens kollat om jag skurit mig efter att ni såg det den gången. Och helt plötsligt ska ni börja bry er. FAN JAG BLIR GALEN. Jag klarar inte det! Jag gör inte det. Ni får bli hur arga ni vill. Men jag är inte tre år igen bara för att ni har fått reda på att jag mår dåligt på riktigt. Det krävdes att någon annan skulle säga det till er, för ni lyssnar inte på mig.
Pushing me into self destruction..
livet är ett spel och jag fick nitlotten
tom. det är precis vad jag är. Jag vågar inte hoppas på att allt kommer lösa sig. och det känns verkligen inte som att det kommer göra det heller..
jag vet att folk bara ljuger för att få mig stanna kvar..
jag vill inte leva. jag vill dö. jag tänker på det hela tiden, det är det enda som går runt i mon hjärna. jag har inget mer att ge, jag går inte i skolan , jag äter konstigt, jag orkar inte ta mig ur sängen, jag orkar inte va med folk, jag orkar inte vara mig själv.
Jag orkar helt enkelt inte leva!
Allt känns meningslöst och hopplöst.
i mitt innersta rum finna bara djupa sår. och tiden läker inte sår. jag har haft de så länge nu i så många år men de försvinner inte.. 
det fanns en tid då jag älskade mitt liv. men det är inte så nu.. jag duger aldrig till nånting vad jag än gör...
