Kontinuerligt elände.

jag kan inte göra rätt, jag tänker nu gör jag säkert något som de tycker om, men sen efteråt så har jag gjort en sak som är bra och tio som inte är bra. Det enda de ser är de dåliga sakerna. Jag försöker och försöker, men jag kan inte.Det går verkligen inte. Jag vill verkligen. Jag kan inte!

Jag ger snart upp! Och de här jävlar tankarna som förföljer mig. Jag snurrar runt och vet inte vart jag ska ta vägen. Försöker tänka på annat, men det går inte. Det känns som jag har försökt göra något bra när jag bett om hjälp, men ju närmre och närmre den dagen kommer, ju ondare och dålig känner jag mig. Det känns som jag har gjort fel igen. Det kommer gå åt helvete för mig.

Och för första gången så känns det som att döden bara löser mitt liv.



Now I found a way to make you smile
Pretending I am someone else
Cause I really missed your smile
More then I missed myself

Så jag kommer nog stå ensam kvar till slut iaf .. du lämnar mig, du kan inte finnas där, det gör grymt ont. Jag blir rädd. Du kanske inte är min vän längre? Vi som inte ens var vänner utan som systrar.

Jag fanns för dej även att jag inte mådde så bra då heller. Men tanke har inte ens slagit mig att lämna dig när du mår sämst.

Är man vänner upplever man saker i hop. Det går inte undvika, speciellt inte man nu är så nära vänner som vi alltid har påstått. Du kommer troligvis att lämna mig, för när ens vän mår så dåligt så påverkas man, man går inte ur en väns kris utan att vara påverkad. Hade jag inte funnits där för dig när du mådde sämst hade jag inte varit den jag är i dag.

Det är så det funkar, men antagligen inte för dig, jag begär inte så mycket av dig, men du sårar mig när du säger så. Det gör grymt ont.

jag vet i fan vad jag sak ta mig till.
allt är svart, och bara skit.
jag kan ju för fan inte ens ta mig ur sängen.
mitt liv hänger på en skör tråd just nu.
frågan är om den håller..