Kontinuerligt elände.

Ännu en påminnelse om att jag hatar mig själv. Jag kan inte fortsätta det går inte, hatet mot mig själv förgör det sista som finns kvar av mig. Jag är ingenting, jag finns inte. Någon kan få komma och göra slut på det sista som finns kvar för att jag ska slippa smärtan av det sista hatet. Sorg, ensamhet och meningslöshet är det enda som känns. Jag älskar dej och du älskar mig men jag är inte värd det. Jag vet att det kanske sårar dig när jag säger så, men det är så. Du är värd någon mycket mycket bättre flickvän än vad jag någonsin kommer att bli.

Förlåt:/