Kontinuerligt elände.

Somna med ångest och vakna med ångest. Varför? Jag har drog lite slutsatser under gårdagen. För det första att jag inte kan sova som en normal människa utan propavan så det ska ändras på detta. Det andra är att jag är beviken, ledsen och arg för att människor runt omkring mig tror att jag mår så himla bra. Bara för att jag inte har skadat mig på ett tag betyder det inte alls att jag mår bra. Glöm det. Det är inte så.

 Jag är tillbaka i samma stadie som jag var ett tag i nian, då jag bara är helt förbannad på allt och alla, men jag skadar inte mig själv. Det känns som hela mitt liv återupplevs igen. Först är en period där jag bara är ledsen, hatar mig själv men håller allt för mig själv, efter det kommer en period som är relativt lugn, sen kommer perioden där jag hatar alla och verkligen bara är helt jävla arg hela tiden, sen kommer perioden där jag bara är superduper ledsen och råttorna kommer mer och mer igen och under den perioden börjar jag skada mig själv igen, efter det kommer den perioden där jag skadar mig själv hela tiden då mina små råttor regerar över hela mig.

I vilket fall känns det som att min liv bara går runt och runt  dom här perioderna. Det är fruktansvärt jobbigt.