Kontinuerligt elände.

Det gör ont. Min kropp gör ont. Jag vet inte riktigt vad det är för känslor, jag kan inte sätta ord på dem. Men de gör ont. Arg? Ledsen? Sorg? 

Allt har liksom gått upp för mig på något sätt. Det kommer inte bli bättre. Hon kommer inte inse. Jag kommer fortsätta sjunka, lägre och lägre.

Det blir helt enkelt inte bättre. Drömmen är så långt borta.

Nu när jag har insett detta gör det jävligt ont. Det trycker i bröstet på mig. Mitt huvud dunkar av smärta. Det värker i hela kroppen. Mitt huvud går på helvarv dygnet runt. Jag kan inte sova, även min lugnande medicin. Jag kan inte koncentrera mig på lektioner och när jag ska plugga. Jag kan inte umgås med folk som jag vill. Jag säger inte så mycket. Jag är inte den jag var förr. Det kommer jag troligtvis aldrig bli igen. Så ni som vill se den gamla jag, ni kan ge upp.

Kanske blir en för tidig död. Eller att jag gör något brutalt. Jag har knappt ork att skada mig själv längre.

Det känns som min kropp sätter stopp och att det kanske är tid att gå.. Kanske är tid att evakuera..

Min själssong är sjungen..

Katatonia- Soil's song

False
The dream is so far
Come and take the consequence
Few things are as certain
Winter stays
Opressive wait

Evacuate
Assemble here
Soil's song
In you throat
Future death
In your reach
Who's first
OK

Mask
Your face well hidden
Keep your last words in your hand
Fold it and open up
Time to go
Release the glow