Kontinuerligt elände.

Jag är rädd för allt. Skolan, människor, sjukhus.. jag är rädd för framtiden. jag är rädd för vad som ska hända med mig. Jag känner mig annorlunda och vet inte vad jag ska göra åt det. Det kvittar vilka jag umgås med så känns det som jag inte passar in.

Det kvittar om jag är med människor jag tycker om, eller jag inte tycker om så känner jag mig ensam. Det är verkligen inget illa menat till dom, utan den känslan finns ständigt med mig och den är fucking BRUTAL.

Det finns så mycket jag vill säga till folk omkring, så mycket jag vill be om ursäkt för. Jag vill helt enkelt be om ursäkt för den jag är och för det jag gör. För folk blir sårade av mig. Hela tiden. De blir ledsna. Och jag vet inte vart jag ska ta vägen.