Kontinuerligt elände.

avstängd, avstängd och åter avstängd en hel jävla sommaren och det tar en dag för all ångest, all panik och all ensamhet att springa ikapp. Jag vet inte om jag orkar allt från början igen. Jag kommer inte överleva det. Det gör för ont. Alldeles för ont.

Alla krav och alla kurser man ska läsa. Projektarbete och det ena och det andra. Gråten kom redan på informationen. Hur ska det då bli sen? Känns inte bra att börja gråta första dagen i skolan, speciellt inte för en lärare jag inte har haft innan. Vill bara försvinna...