Mamma
Jag tål inte att bli behandlad hur som helst. Jag orkar inte ta din skit längre. Jag pallar inte med dig när du hela tiden försöker vända mig mot pappa så fort han inte är med. Jag vill inte höra ditt skitsnack om att alla är emot dig eller att de skriver om dig i tidningar. Jag SKA inte behöva höra sånt. I helgen var det nog. Jag bad dig dra åt helvete och tog mitt pick och pack och drog. Det var bland det skönaste jag gjort i hela mitt liv. Jag orkar inte med att du ska ha kontroll på allt jag gör. Du kan inte styra mig längre för jag vill inte vara din syndabock och papperskorg mer nu. Visst du blir arg, men jag skiter i det den här gången. Och dina hot? Va fan är det då. Ringa polisen och om jag inte svarar så kommer det bli värre. Skulle inte tro det. Jag litar inte på dig längre. Du säger att jag gör mig själv en otjänst. När det är DU som har gjort mig en otjänst. Jag har sagt hur många gånger som helst varför jag inte mår bra, och du säger att allt är pappas fel och att du inte vet varför jag mår dåligt när jag att det inte är pappas fel. Men jag tänker inte säga det igen för jag har gjort det så många gånger och du lyssnar inte. Jag vill inte prata för öron som inte lyssnar längre. Jag gör inte det mer. Det kan du glömma. Du säger dessutom att jag har börjat må dåligt i höstas. Du är ju helt jävla dum i huvudet. Än en gång så har du inte lyssnat. Mina små men inte osynliga rop på hjälp sen jag gick i 5:an har du ignorerat.
Passa du inte dig så kommer vi aldrig mer ha kontakt!
