Det är fel på mig.
Jag kan inte ens gå i skolan. Det gör nästan alla, men jag, jag kan inte ens det. Pappa tittar å mig och säger att det är något fel på mig som inte går i skolan, och att hur man en mår så kan man skjuta undan det. Men jag kan inte. Det går inte denna gången. Jag känner mig bara mer och mer misslyckad. Backen uppför är jävligt brant och lång. Det känns bara som jag snubblar hela tiden. Jag kan inte ta mig upp. Det går inte. Jag vill inte ge upp, så jag fortsätter kämpa, men kraften börjar ta slut. Min kropp orkar inte, jag orkar inte, min hjärna orkar inte.
Om man inte går i skolan är man misslyckad, eller?
Jag vill och kan försöka bära upp dig för backen, bara DU vill...
Alla säger till mig " varför kan du inte , alla andra kan, ewelina, du som är så smart " osv. Det vore bättre om människor höll tyst istället.
Men nu är jag så jävla trött på att inte va fri, Så nu spelar jag, Att jag mår bra, Jag går i skolan, o sköter allt!. Längtar så till friheten, men jag bara väntar på att jag ska explodera.
