Uppgiven, nu eller sen?
Helgen var okej. Jag överlevde. Men jag klarar inte av dina blickar, jag klarar inte av att du hela tiden klagar på mig, jag klarar inte av att hela tiden känna press och jag klarar inte av att hela tiden känna att jag misslyckas.
Men vad ska jag göra åt det? Jag pratar nu och jag försöker verkligen. Men så fort jag går därifrån kommer ångesten. Den pratar med mig och säger att jag inte får. Jag får inte prata.
Jag säger "Hjälper det inte nu, så ger jag upp!"
Men när jag tänker efter så känns det som att det inte kommer hjälpa ändå. Så frågan är om jag kommer ge upp nu eller sen?
Är det bättre att dö?
Men vad ska jag göra åt det? Jag pratar nu och jag försöker verkligen. Men så fort jag går därifrån kommer ångesten. Den pratar med mig och säger att jag inte får. Jag får inte prata.
Jag säger "Hjälper det inte nu, så ger jag upp!"
Men när jag tänker efter så känns det som att det inte kommer hjälpa ändå. Så frågan är om jag kommer ge upp nu eller sen?
Är det bättre att dö?
Kommentarer
Postat av: JAG
nej för helvete, det är inte bättre att dö! förfasen, jag hatar verklgein å läsa din blogg men jag måste.. lev enligt va du säger "livet är hårt med det finns saker som är hårade" visst, skämmt åsido men ärligt. en poäng ligger d i det..
Trackback
