ångest

jag vet inte vart jag ska ta vägen .. jag kan inte skära mig .. jag får inte .. JAG FÅR inte... jag måste vara stark om jag ska klara den här sommarn överhuvudtaget.. men det ser inte ljust ut.. inte någonstans faktiskt. :/


tårar rinner ner för mina kinder.. frågade dessutom min bror idag hur han mår.. han svarade bara jag försöker hålla i hop mamma och pappa .. jag bara men hur mår du ? han bara inte alls bra.. han är tolv år och jag har lämnat han med mina föräldrar som båda sviker dygnet runt. han är deras nya soptunna efter mig.. och jag har mage till att lämna han här.. fy fan fy fan .. jag skäms jag skäms så in i helvete..


det finns inga ord för hur jag känner för mig själv jag är bara tom.. inget hopp.. :/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0