Kontinuerligt elände.

Orkar inte med människor, orkar inte med problem men framförallt orkar jag inte med mig själv. Det här ständiga hatet som präglar hela mitt liv. Det är egentligen hat mot mig själv som går ut över andra.
För tillfället är jag ett osocialt mongo som inte gör någonting. Jag ligger i min säng kollar på olika program på datorn, fast jag redan har sett dem på tv. Orkar max med att prata med en person på msn i taget, max en person i mitt rum exklusive mig själv. Helt ingen.

Vad hände med den duktiga Stéphanie som de senaste veckorna har gjort saker, både saker i skolan och utanför skolan. Blev det helt enkelt för mycket för hennes komplicerade huvud och känsloliv? Tog kraften, orken och motivationen slut nu igen, efter så kort tid? Inte ens en månad kvar till studenten och allt som är kvar i skolan som jag egentligen måste göra men som just nu inte alls är ett måste i min hjärna. Jag kommer ångra mig bittert om jag inte gör något. Men hur får man kroppen att göra saker den egentligen inte vill? Man hinner ju inte ens få nervsignaler upp till hjärnan för att kunna välja om man vill ta bort handen från den varma plattan eller inte. Ungefär samma sak med allt just nu.


/ S

Du är det söta när allt känns salt.